Lär dig mer om hur Wobbler byggs.

Av Harry Salmgren

Jämfört med flugbindare vars alster bara i sällsynta fall kan ta någon timme eller mer att göra, är wobblersnidaren upptagen - ja kanske besatt- av sin blivande kreation, i veckor eller mer om lacklagren skall hinna torka och färgen få gnistrande liv.

- Jo kyllä, sa Heikki eftertänksamt när wobblertillverkningen kom på tal. Det är en konst. Ett precisionsarbete, där toleranserna för tex. hakskeden är ytterst små och placeringen mycket kritisk. Hela wobblerns fisklighet hänger på den!

Vi satt i Heikkis svärmors kök i den finska lappmarken, nära polcirkeln. I ett land där ett otal wobblersnidare sett sina första skapelser locka öringar till efterlängtade hugg.

- Enbart lacken, sade Heikki, hade han själv ihärdigt experimenterat med de senaste 12 åren för att få exakt den elasticiteten i som behövs för att få en hållbar slutprodukt. Och hans sätt att kontrollera denna var att bita!!! över wobblern för att på så sätt känna om lacken sviktade på rätt sätt.

Flinka misstag lockar fisk

Det behövdes inte många minuter för att konstatera att det under hans flinka fingrar kunde växa fram i stort sett vilken wobbler som helst.Och Heikki berättade gärna om de många, olika modellerna han använde i sitt fiske.
Bland annat berättade han bara på kul att en modell han gjort, och som av misstag fått hakskeden felplacerad, och som fungerat mycket bra i främst insjöfiske efter gös - just för den mycket oregelbundna gången wobblern fått vid fiske i stilla vatten genom misstaget.

Men han nämnde samtidigt att wobblern varit helt obrukbar i strömmande vatten. Där krävs en helt annat precision för att få den att gå och locka fisken som tänkt.

1992 blev Heikki tvåa i Svensk wobblertävling

Under året 1992 inbjöds wobblertillverkare till en tävling i Sverige och den pågick till 31 januari 1993. Priserna levererades av Vildmarks Nytt och Gnosjöföretaget FIG Sportfiske AB. Som jury fungerade Bengt Öste, en representant från FIG och undertecknad.

Tävlingsbidragen som sänts in anonymt, ställdes sedan också ut på Sollentunamässan och Elmia 1993 samt i Älvkarleby på det Hallströmska fiskemuseet. Vinnarna publicerades också i tidskriften Vildmarks Nytt och Heikki medverkade i en artikel om wobblerbygge.

Tävlingsresultatet blev verkligen en bekräftelse på hur överlägsen teknik man har tillägnat sig i Finland genom år av wobblersnideri. Något helt annat än de kvastskaftsinpirerade wobblers vi här hemma ägnar våra krafter på. Bland de tio främsta fanns tyvärr endast två svenskar representerade.

Finns numera att köpa i Sverige också

Vi har nu haft förmånen att få fiska med vinnarnas bidrag i skiftande förhållanden under många år.

Både ettan Alpo Moilanen's och tvåan Heikki Keränens wobblers har under många år nu visat sig bekräfta de enastående kvaliteter juryn fann. Samtidigt är det ganska roligt att också i en långtidstest verkligen kunna visa, att en tävlingsvinst, när det gäller fiskebeten absolut inte alls behöver bara vara dagsländor... Normalt är vi ju inte allt för bortskämda med sådana fakta!

Den wobbler vi vill puffa för i all anspråkslöshet är de blåvita varianterna i två storlekar av varje pristagare vi tagit hem som service åt våra läsare.

För alla som vill beställa paret, en stor och en liten blåvit wobbler, går det bra att maila Nicke Romanenko. Heikkis wobbler kostar 200 kr paret och säljs endast i par. Ottaja wobblern av Reijo Kallunki däremot säljs en och en. (Vi rekommenderar dock att köpa åtminstone ett par då de slits hårt i fisket genom många hugg)

Vi ses vid vattnen

Harry

Artikeln "Bygg din egen Wobbler" är tidigare publicerad
i tidskriften Vildmarks Nytt nr 2, 1992, producerad av Vildmarks Nytt Förlag AB.