Lär dig mer om våra nordiska fiskeknep

Av Harry Salmgren

Rätt bete, rätt vikt i rätt kombination är avgörande för fiskelyckan. Våra vatten i Norden kräver numera ofta sina egna specialknep med beten som wobblers, tubflugor, spinnare, balanspirkar, mormyschkor och flugor som "Guldhuvuden" och andra.

Ända sedan de första handgjorda dragen och wobblerna dragits kors och tvärs över våra sjöar med hjälp av båt, har utvecklingen gått framåt.
Tidigare var det inte alltid lätt att komma ned till fiskens trivselnivåer. Men med den stora mängd fisk som sägs funnits förr, var det kanske inte heller så viktigt då som det ofta är nu, i våra allt mer svårfiskade vatten.

För att nå olika djup i vattenlagren finns numera sänken och beteskombinationer av olika slag. De kan se ut på många sätt. Men de har som gemensam uppgift att först och främst transportera betet till önskat djup. Ett av de enklaste arrangemangen som allmänt används i Skandinaven framgår av teckningarna i artikeln.
Där drar ett slangsänke (se figur 1, ovan till höger) eller motsvarande, ner betet till önskat djup genom att betet fästs med en tafs till ett trevägslekande ovanför sänket.

Både för öring, gädda och gös

Det som visat sig under åren, är att en hel mängd beten kan kombineras i ett sådant arrangemang med sänke och att olika fiskevatten producerar bra med detta fiskesätt. Till exempel kan de nordiska storälvarna ge mycket fina havsöringsfångster om exempelvis en wobbler (se figur 2, ovan till vänster) eller en tubfluga (se figur 3, nedan till höger) används som bete på tafsen. Sänket ger -med olika vikt för olika strömförhållanden- den lämpliga nivån för betet över fiskens ståndplats.

Samtidigt ökar också användning av slangsänke, om det anbringas på linan vid sjöfiske från båt, möjligheterna till kontakt med grov gädda eller gös i sommarvarmt vatten i de nordiska sjöarna. Då kan även lätta och små, attraktiva wobblers nå ned till gäddans och gösens jaktmarker. Också laxfisket har sina förespråkare för slangsänke och tubfluga, trots att jigg (se figur 4, nedan till vänster) mer och mer visat sig vara ett lika bra betesalternativ.

Rätt balans för abborre

I de fall där abborren -som förekommer i nära nog alla nordiska vatten- är favoritfisk, tar traditionen lätt överhanden och spinnaren (se figur 5, nedan) åker fram.
Men under senare år har det visat sig att en bra kombination av vikt och bete verkligen fångar mer fisk. Som till exempel den kombination som finns i jiggen (se figur 4, ovan) med en koncentrerad tung framkropp och livfull, lätt bakkropp/stjärt.

Ett annat bete, där just vikten är en fördel, finns också som ett beprövat isfiskebete -nämligen balanspirken (se figur 6, nedan till vänster). Numera får allt fler fiskare upp ögonen för balanspirkens förträfflighet och använder den även i sitt sommarfisket. Balanspirken utgör en bra och koncentrerad vikt och sjunker snabbt till rätt nivå för fisken. Den kastas också enkelt, på samma sätt som en spinnare eller jigg. Men den får sjunka mer och fiskas in med dragningar och pauser i linan för att då se ut som den skadade fisk den normalt imiterar i vinterfisket.
Att balanspirken inte helt enkelt sjunker rakt ned, beror på linans motstånd i vattnet, och balanspirken ser därför ut som den svävar i ett gungande "hängglidplan" i vattnet. Där gör den sina attraktiva lovar och lockar abborren att hugga.
Naturligtvis fungerar detta fiske också på andra fiskarter i både vild- och utsättningsvatten i Norden.

Fiske i flugvikt

Ytterligare förfinade vikter på beten används också allt oftare. Men då gärna med ultralätta spinnredskap eller med flugspö. Det gäller mest vid fiske efter harr och öring.
Liksom för balanspirken, kommer även impulserna för dessa beten delvis österifrån . Den viktförsedda mormyschkan som vintertid är så effektiv vid isfiske, kan alltså användas också på sommaren i spinnfisket. Och med en liten mask eller maggot är den ibland allt för effektiv. -För att inte tala om metodens överlägsenhet i båtpimpel!

Ändå är det inom flugfisket efter laxartad fisk som tekniken förfinats.
Populariserat som microjiggar dressade som flugor och "Guldhuvudflugor" finns idag ett stort antal varianter på dessa mormyschka-släktingar.

Flugan "Double Legs" (se figur 7, till höger) är måhända en av de effektivaste. Den är mycket attraktiv för både harr, öring och röding inte bara i Nordens friska fjällströmmar som i Lapplands obändiga älvar, utan bör även prövas i de så populära utsättningsvattnen eller klubbvattnen söderöver där regnbågen huserar.

Vi ses vid vattnen

Harry