Innehåll:
Småland
Övriga:
Hemsida
Allemansrätt
Ullinge-Vixen
Sävsjöfiske
Nissan-Unnaryd
Nissan-Hestravik
Öringfiske
Sommen
Flera
vatten
Rusken
Solgen-Åsagård
Trollfiske
Vättern
Vrigstad
Register
Tillbaka upp
|
Lär dig mer om våra nordiska fiskeknep
Av Harry Salmgren
Rätt bete, rätt vikt i rätt kombination
är avgörande för fiskelyckan. Våra vatten i Norden
kräver numera ofta sina egna specialknep med beten som wobblers, tubflugor,
spinnare, balanspirkar, mormyschkor och flugor som "Guldhuvuden"
och andra.
Ända sedan de första handgjorda dragen och wobblerna
dragits kors och tvärs över våra sjöar med hjälp
av båt, har utvecklingen gått framåt.
Tidigare var det inte alltid lätt att komma ned till fiskens trivselnivåer.
Men med den stora mängd fisk som sägs funnits förr, var det
kanske inte heller så viktigt då som det ofta är nu, i
våra allt mer svårfiskade vatten.
För att nå olika djup i vattenlagren finns numera
sänken och beteskombinationer av olika slag. De kan se ut på
många sätt. Men de har som gemensam uppgift att först och
främst transportera betet till önskat djup. Ett av de
enklaste arrangemangen som allmänt används i Skandinaven framgår
av teckningarna i artikeln.
Där drar ett slangsänke (se figur 1, ovan till höger) eller
motsvarande, ner betet till önskat djup genom att betet fästs
med en tafs till ett trevägslekande ovanför sänket.
Både för öring, gädda och
gös
Det som visat sig under åren, är att en hel mängd beten
kan kombineras i ett sådant arrangemang med sänke och att olika
fiskevatten producerar bra med detta fiskesätt. Till exempel kan de
nordiska storälvarna ge mycket fina havsöringsfångster om
exempelvis en wobbler (se figur 2, ovan till vänster) eller en tubfluga
(se figur 3, nedan till höger) används som bete på tafsen.
Sänket ger -med olika vikt för olika strömförhållanden-
den lämpliga nivån för betet över fiskens ståndplats.
Samtidigt ökar också användning av slangsänke,
om det anbringas på linan vid sjöfiske från båt,
möjligheterna till kontakt med grov gädda eller gös i sommarvarmt
vatten i de nordiska sjöarna. Då kan även lätta och
små, attraktiva wobblers nå ned till gäddans och gösens
jaktmarker. Också laxfisket har sina förespråkare för
slangsänke och tubfluga, trots att jigg (se figur 4, nedan till vänster)
mer och mer visat sig vara ett lika bra betesalternativ.
Rätt balans för abborre
I de fall där abborren -som förekommer i nära nog alla
nordiska vatten- är favoritfisk, tar traditionen lätt överhanden
och spinnaren (se figur 5, nedan) åker fram.
Men under senare år har det visat sig att en bra kombination av vikt
och bete verkligen fångar mer fisk. Som till exempel den kombination
som finns i jiggen (se figur 4, ovan) med en koncentrerad tung framkropp
och livfull, lätt bakkropp/stjärt.
Ett annat bete, där just vikten är en fördel,
finns också som ett beprövat isfiskebete -nämligen balanspirken
(se figur 6, nedan till vänster). Numera får allt fler fiskare
upp ögonen för balanspirkens förträfflighet och använder
den även i sitt sommarfisket. Balanspirken utgör en bra och koncentrerad
vikt och sjunker snabbt till rätt nivå för fisken. Den kastas
också enkelt, på samma sätt som en spinnare eller jigg.
Men den får sjunka mer och fiskas in med dragningar och pauser i linan
för att då se ut som den skadade fisk den normalt imiterar i
vinterfisket.
Att balanspirken inte helt enkelt sjunker rakt ned, beror på linans
motstånd i vattnet, och balanspirken ser därför ut som den
svävar i ett gungande "hängglidplan" i vattnet. Där
gör den sina attraktiva lovar och lockar abborren att hugga.
Naturligtvis fungerar detta fiske också på andra fiskarter i
både vild- och utsättningsvatten i Norden.
Fiske i flugvikt
Ytterligare förfinade vikter på beten används också
allt oftare. Men då gärna med ultralätta spinnredskap eller
med flugspö. Det gäller mest vid fiske efter harr och öring.
Liksom för balanspirken, kommer även impulserna för dessa
beten delvis österifrån . Den viktförsedda mormyschkan som
vintertid är så effektiv vid isfiske, kan alltså användas
också på sommaren i spinnfisket. Och med en liten mask eller
maggot är den ibland allt för effektiv. -För att inte tala
om metodens överlägsenhet i båtpimpel!
Ändå är det inom flugfisket efter laxartad fisk som tekniken
förfinats.
Populariserat som microjiggar dressade som flugor och "Guldhuvudflugor"
finns idag ett stort antal varianter på dessa mormyschka-släktingar.
Flugan "Double Legs" (se figur 7, till höger) är
måhända en av de effektivaste. Den är mycket attraktiv för
både harr, öring och röding inte bara i Nordens friska fjällströmmar
som i Lapplands obändiga älvar, utan bör även prövas
i de så populära utsättningsvattnen eller klubbvattnen söderöver
där regnbågen huserar.
Vi ses vid vattnen
Harry
Copyright
© mars 1994:
HS
Skriv & Utred / Harry Salmgren
För
kontakt skriv till oss: HS Skriv & Utred
Artikeln
"Lär dig mer om våra Nordiska fiskeknep" är tidigare
publicerad
i 1994 års utgåva av Top 10 Fishing Sweden Magazine, producerad
av Vildmarks Nytt Förlag AB.
Den publicerades på fem språk.
|